...

om man en gång i livet haft ett långt förhållande, fast egentligen spelar det ingen roll om det vatt långt, men ett förhållande som först vatt riktigt riktigt super bra men sen bara gått över mer och mer till ett hemskt, och man har ändå älskat personen mer än allting, man har vatt helt fast vid han, och sen efter ett tag (för mig 10-11 månader) blir dumpad och man vet att personen direkt skaffar sig en ny som då tydligen är mycket bättre än jag, och man blir så sårad så man knappt klarar av någonting mer, man ger upp allt, bara sitter där hemma, gråter tills man bara somnar in, vaknar nästa morgon och önskar att livet kunde börja om, att man sluppit vara så fucking kär hur länge som helst och gjort allt med killen som man ALDRIG gjort förr, man hade sluppit lid av kärleken, men så funkar det inte, utan man får leva med smärtan tills man kommer över det. men jag undrar, kommer man över det någongång? för mig tog det 7-8 månader att komma över han, men att komma över han? ja, jag kom över han, men sen att starta nytt IGEN? att ta chansen att bli sårad igen, de va svårt, svårt som FAN! för man vet att man bara blir så fast vid personen och man älskar personen så sjukt grymt mycket, men tänk, skulle man bli dumpad igen? orka ta skiten igen, orka ha djupa sår i så många månader igen sen? efter att en gång vatt så kär och sen blivit så sårad så är det JÄVLIGT svårt att börja om igen, med en annan, för man vågar inte bli sårad igen, för det gör så fucking ont, det gör ont som fan. man blir osäker på kärlek.

men jag tog chansen att bi sårad igen, men jag trodde inte det skulle gå så snabbt.
jag va osäker i början på hela förhållandet, för jag va så rädd att förlora honom, men han va den underbaraste på hela jorden, den roligaste jag någonsin träffat och den killen jag verkligen skrattat mest med. men jag blev osäker igen i mitten, och va så dum och pajade allt, för jag va både osäker på dig och mig, och sen blev jag tvingad till det, men efter ett tag tog du mig tbx och jag bara tänkte att du är inte vilken kille som helst, du är en som älskar mig riktigt mycket, som nog aldrig kommer såra mig, men hur kan jag tänka så? jag är 16 år och tänkte att du som va så underbar inte skulle såra mig. men .. det blev ju så, och nu kommer allting tbx, allt jävla svidande, allt jävla gråtande, allt jävla fucking skit!!! och jag hatar det!
jag hatar att må som nu. jag hatar att älska dig när du inte älskar mig tillbaka. Jag hatar att jag är så sjukt jävla kär i dig när jag vet att det inte är vi. Jag hatar att jag vet att du kan skaffa en ny bara så PANG BOM, för du inte gillar mig mer, men jag? jag kan inte, jag vill BARABARABARA ha dig. och det är jobbigt! det svider! det gör ont!!!!!!

jag har gjort mycket fel mot dig, du har förlåtit mig.
men nu? jag vet inte vad jag ska göra när du sagt "och du kan dra, vill aldrig mer se dig!!"
när den man verkligen vet att man är kär i har sagt så, så ger man upp ..
jag ger upp .. jag ger verkligen upp allt.